Jag reser oftast ensam. På något sätt blir upplevelsen starkare då den är bara genom mig. Helst reser jag utan fasta planer för spontanitetens skull. Jag ser fram emot de människor jag kommer att träffa, de samtal jag kommer att ha med fullständiga främlingar.
Jag ser fram emot att gå djupare in i platsen jag besöker. Att lära känna människor och deras vardag. Jag ser fram emot ny mat, nya smaksensationer. Att lära känna både smaken och doften av en plats. Våra sinnen är skarpare då vi reser. Har du tänkt på att vissa sinnesupplevelser kan ta dig tillbaka till en resa? Till speciella ögonblick. Rökdoft tar mig till Tanzania, doften av pinjeträd till Spaniens skogar. Att gå barfota i sand, åsynen av en sanddyn för mig till Sahara.
Jag ser fram emot av att förundras och förvånas. Vi behöver mer förundran i våra liv, gör vi inte? Vi mår bättre då vi har tillfällen att förundras över och även förmågan att förundras.
Det finns ändå en beredskap på att att resan inte alltid är så spännande som förväntats. Den kan ibland kännas ordinär och innehålla besvikelser. Den kan ibland vara slitsam och upphov till irritationer. Men som det är en del av livet, så också en del av resa.
När jag reser ensam händer ofta att jag blir inbjuden av de som är i sällskap. Är inte det vackert? Bara den gesten ger en välvilja och förtrogenhet, förutsatt att avsikterna är goda. Vilket de oftast är.
Jag reser enkelt. Jag kan till och med välja det något obekväma. Att utsätta mig. Då känner jag mig mer levande. Jag har inte alltid flyt, men allt detta det lämnar rum för det oväntade.
Är inte det en del av spänningen? Finns resande i våra gener? Har vi en nomadgen? Människan har förflyttat sig genom historien, hela vägen från den afrikanska kontinenten. Om än av mer eller mindre tvingade förhållanden och inte för nöjes skull. För att överleva och för att söka ett bättre liv. Det är först i modern tid vi började stänga in oss och med stängsel och murar visa att detta är mitt.
Nu behöver vi pass och visum för att korsa landsgränser. Jag har ett pass och behöver inte klättra över stängsel eller vara rädd att bli jagad av gränspolis. Det finns många i världen som skulle ge vad som helst för att kunna resa som vi gör.
Du som vill och kan resa - låt inte trygghetsbehovet styra. Övertänk inte, bara börja planera och du sveps med. Bekräfta din vilda sida.
LIVET ÄR NU.
Cover: NEOM/via Unsplash
.jpg)
